Rädslan att bli någonting man inte vill.

Det är inte ofta jag är rädd, men på senare tid har jag börjat bli det.
Rädslan för att bli som honom, men dom problemen och dom begären/behoven. 
Det är min största fasa att sluta så, men man kan inte undgå fakta att det är ärvtligt. 
Det är äckligt, ivägen och man ska helt plötsligt kalla det en sjukdom. 
Jag tänker inte sluta sådär, så enkelt är det bara. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback